Answer
Den kvarhållna delen (komponenten som hålls på plats) har ofta en fas eller en radie på sin kant för att underlätta tillverkningen. Denna fas skapar emellertid en "ramp" som utövar en radiell kraftkomponent $F_r = F_a \tan(θ)$ på hållarringen, där $F_a$ är den axiella kraften och $ heta$ är fasvinkeln. Denna radiella kraft tenderar att trycka ut ringen ur spåret. Om avfasningen är för stor, kan det göra att ringen "spår" och misslyckas i förtid. Den maximalt tillåtna avfasningen eller radien på den kvarhållna delen anges vanligtvis i ringens tekniska datablad (t.ex. $r_{max} < 0,5 \cdot d$, där $d$ är spårdjupet). Om en stor avfasning är oundviklig måste en "fyrkantig" reservbricka användas för att säkerställa att belastningen appliceras rent axiellt på ringens yta.
