Vad är förhållandet mellan 'Vågnummer' ($n$) och 'Böjningsspänningen' för en konstant belastning $P$?

Böjspänningen $\sigma$ i en vågfjäder ges av $\sigma = (6 \cdot P \cdot D_m) / (n^2 \cdot b \cdot t^2)$. Denna formel visar att spänningen är omvänt proportionell mot kvadraten på antalet vågor $n$. Genom att öka antalet vågor fördelas belastningen $P$ över fler kontaktpunkter, vilket avsevärt minskar spänningen i materialet för en given nedböjning. Att öka $n$ ökar emellertid också fjäderhastigheten $k$ med fjärde potensen ($k \propto n^4$), vilket gör fjädern mycket styvare. Konstruktörer måste optimera $n$ för att uppnå den erforderliga kraften samtidigt som spänningsnivån hålls under sträckgränsen (för statisk) eller utmattningsgränsen (för dynamisk) för materialet.